Bästa medicinen!

Igår hade jag Liza igen. Början av veckan hade varit riktigt tuff med massa pluggande och jobb, så jag hade byggt upp en rejäl huvudvärk under dagen... Kände att det tyvärr inte alls var läge att rida, kunde tänka mig hur mitt huvud skulle kännas efter några varv på hästryggen! Liza behövde ju röra på sig ändå, speciellt eftersom de blev släppta i gräshagen i måndags.

Jag tog ut henne i paddocken så att hon skulle få springa av sig lite. Givetvis fanns där massa härligt gräs längs med kanterna så jag fick jaga på henne lite för att hon inte bara skulle stå still och äta. Helt plötsligt inser jag att hon springer runt, runt mig på en fin och jämn volt fast att paddocken är stor! Jag blev först helt chockad, men fortsatte jobba med henne så gott jag har lärt mig för ett antal år sedan. Försökte hålla mig snett bakom henne och rikta mitt "tryck" mot bogen. Några snabba steg fram och hon bytte varv, "whoa" och hon stannade! Provade att "bjuda in" henne genom att vända ryggen till och se lite avslappnad ut liksom, kommer jag ihåg det rätt??? De första gångerna fanns där lockande grästuvor för nära, men då var det bara att jaga på henne igen! Efter ett tag fungerade det, när jag var lite närmare henne. Sen lekte vi "Följa John" ett tag och hon stannade hela tiden duktigt med lite avstånd bakom mig! Till sist blev det massa gos och kramar och då kom det bästa av allt! De andra hästarna som stod typ 10 meter från oss i andra hagen började gnägga mot stallet och spetsa öronen. Då sneglar jag mot Lizas huvud och ser att hon fortfarande står och hänger lite med det och har sina öron riktade bakåt mot mig! Det var verkligen en fantastisk känsla, det var HON och JAG och hon brydde sig inte om vad hennes vanliga flock hade för sig!

Ja, bättre medicin är lilla Liza får man leta efter! Längtar till på söndag nu, tänkte vi skulle fortsätta med det vi gjorde sist då. Imorgon ska jag hämta upp Lizas ägare och sen styr vi kosan mot tävlingarna på Bökeberg och förhoppningsvis blir det lite shopping med!