Lektion på Holly

Idag var det dags för lektion hos Pia igen. Innan har jag ridit Mary Crimson där som är en solid paint breedingstock. Idag fick jag dock testa en ny häst som kommit. Det var Holly (HAR Peppys Holiday) som är en liten Quarter precis i min storlek! Brukar känna mig som en liten fluga på de flesta hästar annars... Holly var i alla fall helt underbar och jag fick prova på flera reining-övningar! Att spinna var verkligen en härlig upplevelse och jag tror vi fick till några hyfsade rollbacks med på slutet. Ska se till att få upp några videoklipp sen!

Det kändes att Pia höjde ribban lite idag och det var härligt med utmaningar! Mitt i lektionen fick jag plötsligt lite problem med stoppen, men samtidigt kändes det himla bra att få traggla något ett tag för det är då detaljerna fastnar lite mer. Jag tror i alla fall att det fanns två anledningar till att det blev lite fel. Dels hade Holly lite spring i benen efter galoppen, så jag låg antagligen lite på bromsen omedvetet hela tiden. Dels hade jag nog fått för korta stigläder mot vad jag är van vid så jag hamnade lite i "stolsits" vilket gjorde att mina hjälper inte blev lika markanta. Jag har ju så korta ben så jag är van vid att alltid få dra upp lädern överst i de flesta westernsadlar, men tydligen var där gott mått i denna sadeln även för mig, haha!

I vilket fall så känner jag att jag fick jättemycket ny kunskap att använda på Emeliza nu i helgen! Ska bli kul att se hur hon går nu när jag fått lite mer koll på hur mina hjälper ska se ut i de olika momenten. Det var riktig lyx att ha med min mamma idag som kunde filma när jag red, man lär sig så himla mycket på det! Jag får försöka muta folk att komma med med kameran så ofta jag kan alternativt investera i ett bra stativ till kameran :)

Får komplettera med bättre bilder sen när jag fått dem av mamma... Men här är vi i alla fall, Holly och jag!

Välkommen till nya bloggen!

Nu är nya bloggen startad! Min tanke var dels att "skona" de av mina läsare som inte är ett dugg intresserade av hästar och jag vill inte heller riskera att allt annat jag brukar skriva om kommer i skymundan och att inläggen om hästar och ridning tar överhanden. Jag vill även ha denna bloggen som en sorts dagbok för mig själv för att dokumentera allt jag lär mig och framförallt hoppas jag på att få kunniga läsare som kan komma med bra tips om allt möjligt!

Det kommer nog ta ett tag innan jag byggt upp bloggen precis som jag vill ha den, men det får ta den tid det tar. Jag kan i alla fall kort berätta hur min ridning har sett ut innan och hur den ser ut nu.

Jag började rida lektionsridning som 8-åring på Trelleborgs Ryttarförening. När jag hade ridit i ungefär ett år så frågade vi om där inte fanns någon sköthäst ledig. Jovisst, där fanns en illmarig ponny Sara, som det knappt var någon som vågade gå nära! Henne fick jag börja sköta på lördagar när det var småbarnsridning och pappa var med mig och hjälpte till tills jag hade tuffat till mig lite! Så rullade det på i några år och jag fick snart bytt ut Sara mot en jättefin ponny som hette Jaworra och henne hade jag till sist alla dagar i veckan.

När jag skulle fylla 12 så flyttade vi ut på landet och det var för långt till ridskolan för att jag skulle kunna vara där alla dagar i veckan. Som tur var visade det sig att min ridlärare bodde alldeles i närheten. Hon födde upp Russ och Lipizaner och jag fick rida russen så mycket jag ville! Efter en kort tid blev det bestämt att vi skulle köpa ett av russen, Pilhagas Gullfaxe! Pappa byggde ett stall hemma och vi började leta efter en hästkompis till Faxe. I Blekinge hittade vi världens finaste Connemara Thores Turbo. Thore var världens snällaste och finaste läromästare, men tyvärr fick han avlivas efter en hemsk olycka där han blivit påkörd av en bil...

När Thore var borta hade jag blivit lite äldre och börjat träna mer hoppning och vi letade därför efter en tävlingshäst till mig. Valet föll på Coco, en holländsk ridponny. Hela detta köpet är tyvärr en tråkig historia fylld med oärliga hästhandlare och avskyvärt beteende och det hela slutade med att Coco togs tillbaka av säljaren och såldes sedan på nytt.

Alla tråkigheter kring Coco förde dock något bra med sig! Jag själv var fortfarande inställd på en "finare" ponny, men mamma och pappa vägrade och fullkomligt släpade med mig för att titta på Carl Michael Bellman... Och vilken TUR att de gjorde det! Bellman var en korsning mellan fjording och arab och blev en helt underbar vän! Han var trygg och säker i alla situationer och vi kunde både ge oss ut på långrunder och åka och tävla. Minns särskilt en gång när vi först var och tävlade i Vellinge på maskeradhoppning och sedan lastade och åkte raka vägen in till stan och Bellman gick ponnyridning på gamla torg med Trelleborgs musikorkester dånande i bakgrunden. Han var verkligen världens finaste kompis!

När alla vuxit ur lilla Faxe var vi tyvärr tvungna att sälja honom då vi bara hade två boxplatser hemma och systrarna också ville fortsätta rida. Hem till oss kom istället Dilba, som vi hjälpt vår ridlärare att rida in. Hon var en korsningsponny med världens fräckaste skäckteckning!

När jag sedan tog studenten och skulle flytta till Kalmar så var vi tvungna att sälja hästarna. De var fortfarande unga och hade mycket kvar att ge, så det kändes inte rätt att de skulle stå och vänta på att jag skulle komma hem på sommarlov...

Flera år gick sedan och när jag var hemma så red jag lite på min grannes arab och appaloosa som båda var westernridna. De kan egentligen inte så jättemycket mer än grunderna, men jag fastnade ändå mycket för stilen! Jag letade runt lite och hittade en tredagars intensivkurs på Österlen. Efter det blev det tyvärr ett längre uppehåll i ridningen eftersom båda mina barn kom ganska tätt och jag började plugga för andra gången.

För några månader sen bestämde jag mig dock för att ta tag i ridningen en gång för alla! Det hela började egentligen med en slump där jag impulsivt rykte åt mig ett nummer av Lucky Rider när jag stod i kassakön på Maxi. Det var säkert ett år sedan jag köpte tidningen sist... Lyckligtvis så fanns det just i detta numret en lista över westernridskolor i landet och där hittade jag Pia och Aktiv Western Häst! Jag ringde och bokade in en lektion och sedan har det rullat på. Pia är verkligen helt kanon och jag känner att jag lär mig mer om mer!

Tyvärr så har jag inte möjlighet att ha egen häst än, men jag kände samtidigt att det ändå måste något mer till för att jag ska kunna komma igång och lära mig ännu mer, mängdträning helt enkelt. Utan större förhoppningar egentligen så satte jag mig framför Blocket.se och tror ni inte att jag hittar EN ENDA westernhäst i Skåne som söker medryttare och att den dessutom står mindre än en kvarts körsträcka från där jag bor! Annonsen var nästan en månad gammal och jag mailar desperat direkt och hoppas innerligt att ingen annan ska ha hunnit före... Strax därefter får jag ett mail från Emelizas ägare och jag är välkommen att komma och provrida! Så nu har jag alltså hel nyligen blivit med medryttarhäst och det känns helt perfekt! Detta inlägget har blivit långt nog nu (och egentligen kanske inte handlat om något vettigt alls...) och jag tycker att Emeliza förtjänar en helt egen presentation då denna bloggen antagligen mest kommer att handla om henne framöver. Så det får vi ta en annan gång!